Resor

Jubileumsresan till Normandie och Paris 27 juni - 6 juli 2011

Kören fyllde 100 år den 9 juni 2011.
Hela året har präglats av jubileum med en makalös Caprice i april och nu resan till Frankrike. Ulf Andersson har en syster, Carina, som tillsammans med sin make Peter driver en resebyråverksamhet i Paris. Carina har i samråd med Ulf lagt upp ett innehållsrikt program för resan. Paris – Giverny-Caen Den startade häftigt med samling vid Kretschmans och Folkets hus redan kl 02.00 på måndagen. Trots den tidiga timmen, kom vi iväg på angiven tid. Resenärerna var väl inte superpigga och de flesta försökte nog sova, så gott det gick på vägen mot Arlanda. Väl framme så vidtog den vanliga proceduren med släpande av väskor till dataapparaterna, där vi skulle knacka fram våra boardingcard. Efter gemensamma ansträngningar hade alla lyckats med denna bedrift och vi kunde checka in. Därefter vidtog säkerhetskontroll och den sedvanliga ganska långa väntan på att få gå ombord. Nåväl alla kom ombord och vi kom till Paris (Charles de Gaulle-flygplatsen) ungefär kl. 09.50. Där mötte Carina upp och vi fick fortsätta färden mot Giverny. Carina är auktoriserad guide i Frankrike och hon visade upp en stor kunskap om de platser vi skulle besöka. När hon inte berättade om platserna vi passerade och vårt program för resan, så serverade hon kalla drycker till ett pris av en euro. Hon lärde sig snart att åtgången av öl var ”något” större en åtgången av vatten och coca-cola. Det var stekhett, när vi kom till Paris, och det varade hela denna dag. Giverny är en liten stad/by med en huvudgata. Längs gatan fanns ganska många restauranger och caféer. Vi fick fördela oss på dessa för att inta lunch. Efter lunch träffas vi för att besöka Monets trädgård. Den store konstnären hade anlagt en imponerande trädgård med en liten å och en liten sjö. I huvudbyggnaden fanns ett stort antal konstverk av många konstnärer men även en hel del av Monets konstverk och skisser. I huvudbyggnaden fanns även ett stort helkaklat kök. Det var en liten upplevelse i sig. Gruppen var nu ganska mör, efter en lång dag och mycken hetta. Man sökte skugga, där den gick att få. Jag blev tilltalad av en engelsman, när vi satt och vilade på en bänk. Han förstod att vi var ett sällskap och jag talade om, att vi var en manskör på jubileumsresa. Han blev mycket intresserad, eftersom han också var manskörssångare från Worcestershire i England. Efter besöket i Monets trädgård fortsatte färden mot hotell IBIS i Caen, dit vi anlände omkring kl 17.30. Det var en rejält trött skara resande som checkade in på hotellet. Middag fick vi förse oss med på egen hand. Många tog chansen att ta en tupplur, innan man började titta på stan och leta på ett matställe. Det var skönt att få sträcka ut sig efter en sval dusch. IBIS är IBIS dvs inga stora utrymmen, inte ens för kläder, men det duger bra för några nätter. Caen är ganska stor stad – något större än Örebro. Vi strosade kring i kvarteren runt hotellet och matställen fanns det gott om och överallt satt folk och åt eller drack. Vi märker, att vi är på kontinenten och i Frankrike. Vi märker också, att här är det inte billigt att leva, men vi åt en god sallad utomhus på en restaurang med utomhusservering på en sidogata tillsammans med Anna och Jan Lindgren. Därefter var det hög tid att sova. Vi skall upp tidigt i morgon.
Mont St Michel – Pointe du Hoc - landstigningsstränderna
Tisdag morgon kl 08.00 avgår bussen mot Mont St Michel. Idag verkar det bli normalt sommarväder. Vi åt en IBIS-frukost, bröd, fil, ost, skinka och sötbröd samt frukt. Mont St Michel är en bergig ö vid tidvatten och en kommun i Normandie. Den ligger ungefär en kilometer från landets norra kust vid mynningen av floden Couesnon, nära Avaranches. Utefter berget har ett kloster byggts upp våning för våning ända upp till toppen, där det avslutas med en kyrka. Det är en imponerande anläggning och vi börjar en tuff vandring upp till toppen – ömsom gatsten och ömsom mycket trappor. Hela vägen upp är kantad av butiker och restauranger. På vägen hit var det tät dimma, men den hade lättat, när vi kom fram. Carina gav oss en utförlig beskrivning över klostrets öden genom århundradena. Vi testade också akustiken i en av de stora salarna, som passerade under tiden vi gick nedåt genom klostret. Efter besöket i Mont St Michel fortsätter resan mot Pointe du Hoc, som är toppen av en klippa vid Normandies kust i norra Frankrike. Den ligger ca 6, 5 kilometer från landstigningsområdet Omaha Beach vid Operation Overlord.

Klippan är ca 30 meter hög. Ovanpå klippan hade tyskarna haft 6 artilleriställningar, varifrån man kunde beskjuta de stränder, där invasionen senare ägde rum. De allierade bombade denna högplatå intensivt före landstigning den 6 juni. Vi mötte ett månlandskap med stora bombkratrar och raserade bunkrar. Vi fortsatte färden efter landstigningsstränderna och besökte även Amerikanska kyrkogården och Arromanches. De flesta i kören intog litet föda på ett café utomhus i den lilla staden. Inspirationen inställde sig för litet spontankörsång i denna fina miljö. Denna dag innehöll mycket information och synintryck från de platser, där andra världskriget gick in i sitt slutskede. För oss, som är födda på trettiotalet och i början av fyrtiotalet gav det oss en påminnelse om, hur vi som barn uppfattade kriget och vad det gett oss som erfarenhetsbakgrund. Allt krig är ju vanvett. Vi återvände till Caen ca 19.30. Efter en stunds vila gick vi ut på stan och besökte bl a den gamla borgen, som inte låg så långt från hotellet, medan många sökte sig till någon av de många restaurangerna i hotellets närhet för att få en god supé.
Pegasus bron – Deauville-Honfleur- Calvados-Paris
Onsdag morgon kl 09.00 är det dags för avresa mot Paris. Vi åker mot Honfleur. På vägen passerar vi Pegasus Bridge. ”Operation Deadstick” Tolv minuter efter midnatt den 6 juni 1944 landade de första allierade soldaterna på den av tyskarna ockuperade kontinenten. Trupper ur D-kompaniet, 2:a bataljonen Oxfordshire och Buckinghamshire Light infantery transporterades i 6 ”Horsa” glidflygplan över Engelska kanalen. Deras uppgift var att inta två viktiga broar över Caenkanalen och floden Orne. Av de sex planen landade fem enligt planerna, dock med vissa skador. De tyska försvararna överrumplades och striden var över på några minuter. Under natten fick de förstärkningar, då brittiska 6:e fallskärmsjägarbrigaden landade i området. På vägen till Honfleur rastade vi i den eleganta badorten Deauville med dess tvillingstad Trouville. I Deauville beträdde vi ”plankorna” utanför badhytterna, som var försedda med skyltar av diverse berömdheter. De var nog avsedda mest för dollarmiljardärer och likartat ”fint folk”. Honfleur är en kommun i Calvados´ län i norra Frankrike. Det är känt för sin vackra, pittoreska hamn, som kännetecknas av hus, som har fasader av skiffer och målade av konstnärer som Monet, Courbet, Boudin m fl. Där finns också Sainte-Catherinekyrkan, byggd i trä och med en klockstapel, som ligger på sidan av kyrkan. Kyrkan är mycket speciell. Den berömda ”Axe mästare” av örlogsvarvet i staden skapade denna vackra byggnad utan att använda några sågar, precis som deras förfäder och som vikingarna före dem. Balkarna används för att skapa pelare i mittskeppet och sidoväggarna är av olika längd. Det fanns inte längre tillräckligt med ekträd för att konstruera dem. En del har en grund av sten, en del är större och en del är mindre och några har ingen grund alls. Kyrkan är delvis täckt av kastanj. Honfleur var en mycket vacker stad – det vi såg – dvs hamnen och kvarteren runt hamnen med de många restaurangerna. Det var lunchtid, så det var dags att äta. Många med oss passade på att äta musslor med pommes frites. Det var utsökt – det vi fick serverat. Vi njöt av detta uppehåll i resan. Nu fortsatte resan mot Pont L´Eveque med besök på Calvadosdestillerie. Vi fick en ingående guidning i Calvadostillverkning av en mycket trevlig guide. Efter guidningen fick vi provsmaka de olika produkterna från cider – lagrad Calvados. Smaken är som baken. För min del föredrar jag starkvinsvarianten. Vid serveringen blev det litet Pub-stämning och vi sjöng flera sånger för vår värdinng. Omkring kl 19 anländer vi till vår hotell IBIS Porte D`Orleans. De allra flesta ger sig efter incheckning ut på jakt efter litet mat.
Under takåsarna och broarna i Paris
Torsdag kl. 9 är det dags för en guidad tur i Paris. Carina för oss runt i staden med god guidning och vi får en försmak av, vad de kommande dagarna kan innehålla för upplevelser. Turen avslutas med hisstur upp i Monparnassetornet med utsikt över ”hela Paris”.

De som vill får sedan följa Carina ner i Metron och lära sig, hur man bäst löser biljetter för kommande dagar och tar sig till Porte Orleans. Flertalet resenärer gör på eftermiddagen sina första egna turer ner till Paris centrala delar per Metro. Kl 17.30 avreser sällskapet till Svenska kyrkan i Paris för Konsert. Under det att kören sjunger upp har damerna vin- och ostparty i en närbelägen park tillsammans med Carina. En kammarkör från Halmstad skall dela konserten med oss. Man gör så i svenska kyrkan. Intresset för körkonserter är tydligen inte så stort i församlingen. Därför bjuder man in två körer, så att det finns åhörare till vardera körens konsert. Våra damer utökade ju åhörarskaran. Vårt framträdande fungerade bra och med god skärpa. En liten startmiss i ”Ride the chariot” ledde till ett förlösande skratt bland både kör och publik, vilket kanske bidrog till, att vi lyckades så bra. Kammarkören var mycket bra och våra repertoarer skilde sig mycket från varandra. Det var många skolade sångare i kören och vi fick lyssna till intonationer och fraseringar av klass. De gillade vår repertoar, eftersom de aldrig hört en manskör, som sjöng annat än traditionella manskörssånger. Efter konserten bjöds vi på vin och snacks i församlingssalen, vilket givetvis förhöjde stämningen för kvällen. Martin rev också av några låtar, vilket uppskattades i hög grad.
Applåder i Notre Dame de Paris - fantastiskt
Fredag kl 09.30 bär det av till Notre Dame. Det märks en viss spänning i luften. Det här är vårt stora framträdande. Det sker ett urval från kyrkan, vilka körer, som får framträda. Vi har tydligen kvalificerat oss och nu gäller det att visa kvalitet. Vi börjar uppsjungningen på gården utanför kyrkan. Carina tar hand om damerna och lotsar dem in i kyrkan. En man iklädd vapenrock tar hand om oss och för oss ner i källarvalven under kyrkan för uppsjungning och koncentration. Det börjar kännas magiskt. Vi sjunger upp oss nere i valven. Därefter förs vi av ”vapenrocken” upp i kyrkans centrum och till dess kortrappa. Framför oss har vi ”konsertsalen”. Runt den inne i kyrkan finns ett vandringsstråk, där mycket människor går runt och beser kyrkan. Vi ger en mycket fin konsert. Alla är tända till tusen och högkoncentrerade. Lena och Hans leder oss genom konserten på ett lysande sätt och vi får motta publikens uppskattning i form av intensiva applåder.

Tänk bara – manskören Harmoni, från lilla Lindesberg får applåder i Notre Dame de Paris. Det är inte fy skam. Vi sjöng: Alta Trinita beata, Deo dicamus gratias, When the stars begin to fall, Hold out your light, I himmelen, I himmelen, Helig, Helig, Helig, Deep river, Ride the chariot, Bred dina vida vingar, En vänlig grönskas rika dräkt, Kyrie eleison (J A Josephson), Härlig är jorden, Hymn, Down to the river to pray. Efter konserten är det fri disposition av dagen. Många väljer att stanna kvar i centrum. Några av oss åker buss tillbaka till hotellet med Carinas hjälp. Så fick vi lära oss det också. De flesta utnyttjar resten av dagen för egna strövtåg i Paris.
Versailles - Louvren
Lördag morgon kl 08.30 far vi som vill se Versailles och Louvren tillsammans med Carina till Versailles. Carina ser till att vi får en lagom dos av Versailles , detta kollossalbygge av ”Roi de solleil” Kung Sol.

Hon har imponerande kunskaper, som hon presenterar på ett intressant sätt. Efter Versailles bär det av till Louvren, där vi får en lika charmant guidning i lagom omfång. Även Louvren är ju av kollosalformat. Man kan säkert spendera dagar där, utan att ha sett allt.
Champagne
Söndag morgon kl. 08.00 reser vi mot Champagne. Där besöker vi först ett litet champagnehus, där vi får en intressant guidning av en trevlig dam. Där får vi också provsmaka flera sorters champagne, vilket leder till, att ganska många förser sig med detta ädla vin för hemtransport. Under serveringen sjöng vi flera sånger, som passade för utskänkningstillfället. Vi far vidare mot Reims och besöker den stora katedralen där innan vi far vidare till det berömda huset ”Pommery”, vilket är en jättestor anläggning med många underjordiska gångar för lagring av champagne av olika årgångar och till olika destinationer. Där får vi provsmaka ett vin. Ganska få inköp görs där. Därefter åker vi tillbaka till hotellet. Vi skulle vara där kl 19.30, men trafiken var mycket denna kväll, så vi kom ”hem” omkring kl 21.

Fridag
Måndagen var fri för egna strövtåg fram till kl 18.15, då vi i samlad trupp åkte tunnelbana till Montparnasse och restaurang Coupole. Utsmyckningen av restaurangen har skett av 32 konstnärer på duk och ovanpå pelare. Där serverades vi torskrygg eller rumpstek som huvudrätt i en trerättersmeny. Atmosfären i restaurangen var spännande. Rätt som det var ställde kyparna upp sig med en fyrverkeritårta (atrapp) och uppvaktade Dan Valtersson, som fyller 50 i morgon. Vi kontrade givetvis med Sångarhyllning, vilket uppskattades av gästerna i övrigt. Det blev sedermera fler uppvaktningar för fler födelsedagsfiranden. Vi sjöng ytterligare en sång. Efter en god middag återvände vi via Metro till hotellet.

Hemresa
Tisdagen är också fri för egna aktiviteter fram till 18.45, då vi skall fara till flygplatsen. I små grupper gör man de besök, man inte hunnit med tidigare. I god tid före avresan är de flesta resenärerna på plats. Man sitter och småpratar – förmodligen kommentarer till upplevelserna under resan. Jag har haft förmånen att delta i alla körens resor sedan 1990 och det har blivit många. Alla resor har sina höjdpunkter, som ger minnen för livet. I kören finns en inbyggd omtanke om varandra. Man kollar att alla är med, när vi skall vara samlade och om alla mår bra. Detta visar sig, när vi stigit på bussen, ca 15 minuter före hemresan. En person saknas – Sven Zackrisson. Har någon sett Sven? Kan det har hänt något? Lugn Sven kommer – han är resvan. Oron sprider sig – men 10 minuter före avresa ser vi Sven komma flanerande mot bussen. Han är den, som utnyttjat tiden maximalt. För er , som är med för första gången: ”ta chansen att resa med på körens resor.” Ingen resa är den andra lik, men alla är garanterat innehållsrika. Tack alla för en fin samvaro och omtanke under resans gång.
Hälsar en av gamlingarna
Göran Hagerberg

Harmonis körresa till södra Polen den 26 - 29 juni 2008

Tidigt på morgonen fredagen den 26 juni for 45 Harmoniska sångare och partners mot Arlanda för att umgås och om möjligt göra litet PR för Lindesberg i Krakow, Polen med omnejd. Det var ju inte särskilt varmt, när vi lämnade Arlanda. När vi kom till Krakow, gick vi in i värmeväggen. Det var varmt och kvavt - gott och väl över 30 grader C. Här mötte Göran Jensen oss med buss för transport mot Sucha, där vi skall bo under vår vistelse i Polen.

Enligt programmet, skulle vi ha god tid till vila på vårt hotell i Sucha (Hotel Montis) innan vi for vidare till Wysoka till ett medeltida gods ägt av Anna och Antoni Pilch. Vilan fick vi hoppa över. Ägarnas mål med detta gods är att skapa ett kultur- och renässanscentrum med vandrarhem. Godset har anknytningar till Wasaätten i Sverige genom kung Sigismund. Efter detta besök avslutas kvällen med middag i en restaurang "Styrnol". En lokal grupp med unga musikanter och sångare (en kvinna och tre män) underhåller gästerna med folkmusik.

Lördag morgon intar vi frukost och en timma senare bär det av mot saltgruvan i Wieliczka. Den är ett världskulturarv och hör till de mest besökta turistmålen i Polen. Under den 2 km långa vandringen under jord kan man se unika kamrar med spår av utvinningsarbeten och gruvredskap, unika kapell med enastående saltskulpturer och saltreliefer. Bland dem den Heliga Kingas kapell, som anses vara vackrast i världen och finns 101 meter under jorden. Efter 2 kilometer promenad landar vi slutligen i "stora salen" - en jättelokal, nästan som en kyrka. Här håller vi vår lilla konsert. Akustiken är mycket speciell, men det ger en härlig känsla, att sjunga här.

Efter gruvbesöket är vi rejält hungriga, så vi far vidare till de judiska kvarteren i Krakow, där vi intar lunch på någon av de många små restaurangerna, som finns vid ett torg. Kl 16 samlas vi för guidning och rundvandring i de judiska kvarteren. Som tack för guidningen sjunger vi för våra guider. Därefter flanerar vi till Centrum vid Mariakyrkan. Där får vi några timmar för enskild shopping och restaurangbesök.

Söndag morgon far vi mot Wadowic, påven Johannes Paulus` födelsestad. Polen är ju ett av katolska kyrkan mycket präglat land. Vi far till den kyrka, som uppfördes som en tacksägelse för att påven räddades från ett attentatsförsök. Vi forsätter resan som nu blir mer allvarlig. Vi far mot Birkenau och Auschwitz. Vi vandrar individuellt runt i Birkenau. Det känns kusligt, detta minnesmärke över mänsklig brutalitet och ondska. Efter lunch får vi guidning i Auschwitz. Det förstärker avskyn för "förintelsen". Det går inte att beskriva - det måste ses. Dagen har varit upplevelserik och varm, så det är skönt att få fara hem till Sucha. På kvällen intog vi avslutningsmiddagen i en slottsrestaurang. De flesta stannar kvar på restaurangen efter middagen och tittar på EM-finalen i fotboll. Måndag morgon är det dags för hemfärd. . Efter några timmar i planet är vi på Arlanda igen, där bussen väntar på oss för hemfärd till Lindesberg. Nöjda efter ytterligare en fin resa glider vi framåt kvällskvisten in i Lindesberg.

Skottlandsresan - 26 juni - 3 juli 2006

Harmoni i Skotska höglanden Färgsprakande reserapsodi med njutbara, sångliga och parodiska inslag 26 juni – 2 juli 2006. Harmonisk reseledare – den alltid och allestädes närvarande Anders Svensson

Musikalisk ledare – vår charmanta och kunniga dirigent Ann-Christin Wassberg
Presentatör av musiken under resan – Erik Alm med rapp engelsk tunga
Reseledare i Skottland – Göran Jensen (Eliza Travel) totalt självuppoffrande och kunnig reseledare med sitt eget kuttersmycke Carola (på upplärning i företaget)
Chaufför – Graham, som fick oss att uppleva himmelska scenerier i kombination med hisnande framfart på smala och slingriga vägar.
Barbershopinslag av deltagande Fifty-Fiftymedlemmar märkta med F-F i deltagarlistan
Vädret var kanonfint hela tiden med mycket små regnavbrott
Trevliga resenärer i övrigt – sångare och medföljande partners
Skrivare - Göran Hagerberg
Foto, redigering och lay-out – Sven Zachrisson

Inledning

En resa med manskören Harmoni, Lindesberg, är en resa fylld av upplevelser, glädje och gemenskap med goda vänner och nya vänner. Det är krönikörens vetskap efter 18 års medlemskap i och 16 års resande med kören. Harmoni betyder ju SAMKLANG.

Vi representerar Sverige och i synnerhet Lindesberg på våra resor och vi har under tidigare resor gjort stort intryck hos våra gäster.
Hur skulle nu resan till Skottland te sig mitt under VM i fotboll?

Måndagen den 26 juni

Förväntan låg i luften, när vi efterhand plockades upp i bussen vid Kretschmans, Lövstigen, Kristinaskolan och Vedevåg. Sorlet i bussen steg – nu var vi på väg. Efter en kort fikastund i en kyrkbacke utanför Nyköping var vi snart framme vid Skavsta Flygterminal. Där började den spännande incheckningen med kodnummer i automater. Jovisst – det gick fint. Rolf och Ulrika Hagberg fick litet extra spänning och arbete, eftersom de inte kollat, om passen var i aktuellt skick, men det ordnade sig det med. Väntan och köerna på flygplatser ger ju utrymme för litet extra pyssel. Annars får man sitta eller stå och vänta. Nåväl, en stund efter avgångstid lyfte planet och ca 1½ timme senare anlände vi till flygplatsen i Prestwick. Där träffade vi vår reseledare Göran Jensen och vår chaufför Graham. Sen åkte vi in till våra hotell. Merparten av oss bodde på Smith´s hotel – resten på Sandefjord hotel alldeles i närheten.

Hotellen var en upplevelse i sig.

Vi anlände till Smith´s hotel ganska sent på natten och checkade in. Där fördelades vi på tre våningsplan och vi ville i säng snarast möjligt. Det visade sig, att vi gamlingar dvs trettiotalisterna skulle upp tre trappor utan hiss. Ju längre vi kom – desto smalare blev trapporna. Det betydde, att väskorna måste transporteras bakom ryggen. Att vi bodde under takåsarna, fick de som hade kvällssol känna av nästa dag – då det var bastu på rummet. På det andra hotellet fanns det dom, som inte hade någon värme alls på rummet . max 15 grader Celsius. Rummen var av varierande standard – ganska stora och med dusch och wc, mindre rum, långsmala rum och rum utan dusch och wc. Allt gick ju bra, även om ungdomarna hade klarat klättringen bättre. Från frukostmatsalen i undervåningen var det 84 trappsteg upp till tredje våningen. Nu är ju vi sångare ett släkte för sig. Litet besvär tar vi med humor och vi kommer alltid att minnas hotellen i Glaskow.

Tisdagen den 27 juni – Glasgow

Frukosten serverades i matsalen i undervåningen. Fil, kaffe och te fick vi ta själva, men annat på menyn fick vi beställa av uppassande ”källarflickor”. Det var vanlig engelsk morgonmeny med ägg och bacon, äggröra, korv och toasts.

Kl 10 satt vi i bussen för rundtur i Glaskow. Göran Jensen hade lagt ner ett mycket stort arbete på att vi skulle få ut maximalt av vår resa. Han var med hela tiden och informerade, guidade och fixade. Inne i centrum kom vår lokala guide för guidning under stadsturen. Hon gav oss tillfälle att se mycket av stadens begivenheter under turen bl a den mäktiga katedralen (Glasgow Cathedral). Efter guidningen steg några av oss av vid hotellet medan merparten av sällskapet for in till centrum för shopping eller lunch.

På kvällen hade Göran fixat plats åt oss på två pubar, som låg i närheten av hotellen. Där kunde vi äta middag och se på storbilds-TV. Det var ju match på gång.

Onsdag den 28 juni (Höglandet och Kingussie)

Avresa mot höglandet och vår nya vistelseort Kingussie kl 9. Det blev en lång och innehållsrik resa på efterhand allt smalare och krokigare vägar. Vår chaufför kände väl till vägarna, eftersom han var bosatt uppe i höglandet. Han körde snabbt, ryckigt och effektivt, vilket inte blev helt uppskattat av alla. Vi hann dock med ett digert program.

Först for vi till Loch Lomond och den vackra gamla staden Luss. Här förstod vi, varför Loch Lomond är så besjungen – en vacker sjö med vidunderlig omgivning. Staden Luss med alla sina 1700-talshus och vackra trädgårdar lämpade sig väl för de filminspelningar, som skett där. Ägarna till husen har förbundit sig att hålla miljön intakt. De torde vara ganska besuttna, eftersom de små husen kostade miljoner.

I Fort William gjorde vi ett längre stopp och i Spean Bridge tog vi av mot Kingussie. Under resans gång kunde vi avnjuta det skotska landskapets skiftande karaktärer från låg – till högland. Eftersom höglanden har ett ganska kärvt klimat – ungefär som zon 5 i Sverige, stod ginsten och rhododendron fortfarande i blom. De växer ju vilt och är meterhöga efter vägarna och på bergen. De ger en färgsprakande och vacker lyster gentemot det övriga landskapet, som skiftade i olika nyanser av grönt och brunt. När de olika ljungarterna slår ut på sensommaren får kullarna olika nyanser av glått – lila och rödlila.

Göran har fixat en äkta clanhövding vid en utsiktsplats efter vägen. Denne man ger oss en livfull beskrivning av clankrigen i det förflutna och hur en äkta clananhängare var rustad för alla tänkbara typer av anfall. Det gällde att vara nästintill paranoid för att hitta på all beväpning. Han redogjorde också noggrant för, varför det är så mycket tyg i en äkta kilt och hur kilten används för olika ändamål, varför baskern ser ut, som den gör och hur användbar den är .

På vägen passerade vi också det slott, som i serien ”Karl för sin kilt” benämns Glenbogle (Ardverikie Lodge by Loch Laggan, Badenoch). Serien går just nu på lördagkvällar i TV kl 20. Den är numera litet urvattnad, men man känner igen naturscenerierna.

Omsider anlände vi till Kingussie och vårt hotell Duke of Gordon. Nu uppstår de spänningsfulla momenten igen. Hur blir det nu då? Jodå, här fanns ju i alla fall hiss till andra våningen. Rummen var rymliga och med erforderliga bekvämligheter.

Vi åt gemensam middag. Vi lotsades in i matsalen av en kvinnlig säckpipeblåsare . Det satte litet extra piff på anrättningarna. Vid middagen tog vi ton. Vila vid denna källa, Ein König ist der wein m m tillhör ju våra taditionella middagssånger. Det är intressant att se reaktionerna hos personalen och likaså hos nästa resesällskap, som gjorde entré under ”Ett glas öl”. Varje dag serverades 4-rättersmiddag: Entré, förrätt, varmrätt och dessert samt kaffe i Ball-room. I ”ball-room” var det underhållning till kaffet varje kväll. Där fanns även en ganska stor dansrotunda.

Det skotska köket

Tja några direkta kulinariska höjdpnkter var det väl inte, men uppassningen var intensiv såväl vid beställning som avdukning. Hotellet och restaurangen kan nog benämnas personalintensivt och det är väl bra ur sysselsättningssynpunkt. Frukosten var väl tilltagen. Själv tar man gröt eller fil med tillbehör samt juice. Bacon and eggs, Haggis, korv m m läggs upp på fat efter beställning vid buffébordet. Toast, te och kaffe serveras vid borden.

Torsdagen den 29 juni (Inverness och Loch ness)

Idag är det Inverness och Loch ness som gäller. Vi passerar Cawdoor Castle och Culloden Battlefield på vägen. Vi hann titta oss omkring en stund i Inverness och på ”slagfältet”. Nere i byn Loch Ness fanns givetvis en del turistattraktioner i form av butiker och caféer. Lars-Gunnar raggade upp ett holländskt par, från ett annat resesällskap, vilka var körintresserade som vi. Därför måste vi givetvis sjunga några a capellasånger spontant, vilket blev mycket uppskattat av närvarande turister. Något storsjöodjur såg vi inte, men däremot stannade vi en stund på en utkiksplats och lyssnade till en säckpipespelare, som givetvis också bar traditionell klädsel i andra färgnyanser. Vi kom tillbaka till hotellet i god tid före middag, som alla utom krönikören med fru deltog i. Vi orkar inte äta så mycket och så pass ofta.

Fredagen den 30 juni. Whisky - en destillerad heldag.

Vi far till Glenlivets destilleri i närheten av Tomintou. Där delas vi in i flera grupper för guidning och provsmaktning. Ssångarna guidas först för att kunna sjunga upp efteråt. Här har vi nämligen en konsert inbokad i kafeterian, som även mynnar ut i affären och entrén. Här sjunger vi alla våra a capellasånger, eftersom vi inte har något piano att tillgå. Vårt framträdande mottas mycket positivt av gästerna, av vilka våra partners givetvis är en ganska stor del. Där finns dock också flera resesällskap på gång.

Vi far vidare till Dufftown, där vi intar lunch på olika ställen. Därefter fortsätter vi till Strathisla destillery (Chivas Regal). Här sjunger vi för personalen i en kringbyggd gårdsplan, som ger god akustik. Som tack bjuds vi på smakprov. Närvarande medlemmar av Fifty-Fifty stämmer också upp med Summertime och Down our way, vilket belönas med extra smakprov.

Dagen avrundas med middag i staden ? Före middag får vi dock en grundkurs i hur man avnjuter whisky på rätt sätt i en liten butik i staden. Det blev en rolig och instruktiv föreläsning av en liten rund butiksägare, som även var aktiv sångare.Givetvis sjöng vi även för honom så mycket som luften i lokalen tillät. Middagen här bestod också av fyra rätter.

Kingussie

Stora vägen går rakt igenom samhället och är huvudgata med ett antal sidogator. Utanför hotellet på andra sidagn ströget ligger en vacker och välskött park med ett minnesmonument över stupade soldater från trakten. Längs ena sidan av parken rinner en bäck med vatten från höjderna ovanför staden. I Kingussie, som är stort som Vedevåg finns ”allt”: Flera speceriaffärer inklusive Konsum, många småhotell och ”bed and breakfast”, pappershandel, bokhandel flera klädbutiker, pubar, grundskola, post, polis, brandstation, flera kyrkor, medicinskt center och aldreboende. Elisabeth W fick anledning att prova sjukvården och hon kunde berätta, att den var av hög kvalitet och gav god omsorg. Den var dessutom helt kostnadsfri.

Vad lever man på i höglandet? Överallt fanns det får och mycket nötboskap, mest amkor av olika raser med kalvar – inte så väldigt mycket highland cattle. Lantbruket ger korn, som behövs för whiskytillvekningen, kött ull för kilt- och annan textilproduktion. En betydelsefull råvara för destillerierna är det friska källvattnet från bergen. Destillerierna är många. Turismen är stor även på vintern med mycken skidsport.

Lördagen den 1 juli (Higland Games)

Dagens resmål är Highland games i Invergarry och dagen till ära är Graham klädd i kilt. Sådana spel anordnas på många platser. De omfattar många tävlingsformer, löpning hopp olika kraftsporter med skotsk prägel samt tävling i dans. Barn och vuxna i olika åldersgrupper och klasser deltar. Har man inte upplevt säckpipa tidigare, så får man en heldag och sitt lystmäte här. En gång i timman paraderar en liten säckpipekår. Tävlingsdansen, som pågår hela tiden sker till säckpipa. Dagen är varm med ganska hård blåst. Vi sjunger vid tre tillfällen under ganska specifika förhållanden – kastvindar och säckipespel på litet avstånd. Dagen avrundas med dragkamp. Vårt hårt kämpande lag kom på en hedrande delad tredjeplats bland fyra lag. Vinnarna var ”proffs”, utrustade med bl a njurbälte och kraftiga spikskor. De låtsades kämpa hårt, men på en given signal drog de motståndarna med sig hur lätt som helst. Väl solstekta kom vi hem till hotellet lagom till middagen.

Söndagen den 2 juni

Fritt val: Golf – resa till liften i Cairngorms för att beundra utsikten över höglanden eller vandra på vandringslederna i Kingussie och se på utsikten från höjderna där. Göran J fungerade som chaufför och reseledare för alla, som behövde transport. Alla sångare måste vara omklädda i ballroom för uppsjungning inför konsert tillsammans med den lokala kören ”The Baden and Stratspey Singer (18 kvinnor och 2 män). Därför transporterades golfarna iväg först, därefter sångarna som ville till Cairngorms, sedan damerna och sedan hämtning i likartad ordning. Skotsk harmonimästare i Golf blev Gun-Britt Svensson. Resan till Cairngorms var givande, eftersom det också fanns mycket bildmaterial om höglandet där liksom en instruktiv film. De, som vandrade i Kingussie fick bra motion och upplevde också vacker utsikt och natur.

Uppsjungningen gick bra och våra värdsångare verkade smått chockade över vårt varierande program och framförande. Samövningen blev kort, men fungerade bra. Vi hade övat in två skotska sånger ”Auld lang syne” och en balladliknande sång över bony prins Charles. I Sverige sjunger vi den under namnet Österlensvisan. Efter mycket sökande på nätet hade Sven Zachrisson lyckats spela av en insjungning av Cathrine Ferrier. Erik Alm omarbetade den till någon slags skotska, som tydligen fungerade mycket bra enligt våra värdar.

Konserten blev mycket lyckad. Vi hade ju nu också fått tillgång till ett keyboard, så vi behövde inte sjunga allt a´capella. Vårt program gick hem hos publiken och lokalkörens framförande var också bra. De sjöng sånger, som var nya för oss men välbekanta för åhörarna i övrigt. Efter konserten intog vi vår sista middag. Vid konserten togs en kollekt upp, som gick till finansiering av ädreboendet i Kingussie. Tyvärr stannade inte vår värdkör kvar under middagen. Efter maten var det dags att packa för hemfärden.

Måndagen den 3 juni

Efter inlastning i bussen sjöng vi för personalen vid vårt hotell. Anders S tackade å körens vägnar och hotellvärden inbjöd oss att komma tillbaka enskilt eller som kör. Därefter for vi från Kingussie söderut mot Prestwick. Successivt lämnade vi höglandet. I Perth tar vi en bensträckare vid en glashytta med försäljningsbutik och servering. En specialitet är glaskulor för papperspress. Där fanns många färgrika alster från olika tidsepoker under 1900-talet, men även annan glasproduktion.

Från Perth drar vi vidare söderut och lämnar Gun-Britt och Anders i ett litet samhälle utanför Prestwick. De stannar några dagar för golfspel. I Prestwick får vi en behövlig paus för lunch och promenader, innan det blir dags att dra till flygplatsen för incheckning. Här tar vi farväl av Göran J, Carola och Graham.

Efter incheckingen samlas vi på ett lämpligt ställe i terminalhallen för spontankonsert. Där var det akustik minsann och vårt framträdande blev mycket uppskattat. I köerna fanns ju bl a många svenska medresenärer, men även andra resande gav oss sitt bifall. Själv iakttog jag några tonårsflickor, som verkade bli helt hänförda av, vad gubbarna i kören presterade. Vi hör ju själva aldrig helheten, men vi kan se och uppleva åhörarnas reaktioner på deras engagemang, miner och gester.

Efter pass- och säkerhetskontroll blev det sedvanlig väntan på påstigning. Även nu var planet något försenat, men snart var vi hemma i Skavsta igen. Bussresan gick rakt hem med ett kort stopp i Arboga. Sedan lämnade vi bussen vid våra påstigningsställen. Lyckligt i säng var vi omkring kl 02.00 natten till tisdag.

Tack alla kära vänner för en mycket givande resa och god samvaro!
Göran Hagerberg
Repertoar för resan

Hårgalåten, Bröllopsdans, Uti vår hage, Österlensvisan, While strolling in the park, Let me call you sweetheart, Sommarpsalm, Kärlekens tid, Kullurullvisan, Ett glas öl, Vals i Valparaiso, Ride the chariot, Thank you for the music, Auld lang syne
Deltagarlista

Bas 1 Bas 2
Lars Andersson F-F baritone – Margareta Anders Edstam - Anitha
Ronny Carlsson Kjell Eliasson - Elsie
Urban Karlsson Rolf Hagberg - Ulrika
Kjell Pagstedt – Marianne Peter Hultman - Gunnel
Karl-Johan Råberg – Eva Mats Klingberg – Ann-Gret
Lars-Inge Sundquist Bengt Lindlöf - Karin
Bo Wessman
Sven Zachrisson – Gertrud

Tenor 1 Tenor 2
Dietmar Auer – Eva-Lis Erik Alm - Christina
Göran Hagerberg F-F tenor - Anita Rolf Carlsson - Britta
Henrik Hultman F-F lead Jan Gustafsson – Elisabeth Wandell
Paul Johnsson – Lisbeth Ingemar Seger - Margareta
Clas-Göran Karlsson – Margareta Anders Svensson – Gun Britt
Jan Lindgren F-F lead – Anna Roine Wassberg
Lars-Gunnar Nilsson F-F lead – Kerstin Dirigent:
Jan Sundholm – Rose-Marie Runesdotter Ann-Christine Wassberg

Under 2005 har kören varit i Oviken i Härjedalen med anledning av att Ovikens Manskör fyller 140 år. Resan genom fördes den 8 - 10 juli
Lördagen den 17 september åkte kören till Dala-Floda för att ge en konsert i kyrkan.
Den 19 november genomförde Harmoni en gemensam konsert med Västerås Manskör i Västerås konserthus.

Kören har under 2004 genomfört en resa till Oppdal i Norge, vår vänort. Där genomfördes en stor fylkesangerstemme med över 1200 sångare och ca 40 körer. En minnesvärd resa för alla harmonister med resp. Alla körer marcherade genom Oppdal vid invigningen. I dagarna två sjöngs det för fulla halsar. Harmoni bodde för övrigt mycket trevligt i en anläggning en bit upp på fjället, med en vidunderlig utsikt över det vackra landskapet.

Den 1 - 3 oktober besökte vi Aabybro i Danmark, likaledes vår vänort, för att delta i Musikföreningens 25 års jubileum. Dit kom även körer från Polen, Tyskland, Finland och Norge.
Stor mottagning på Rådhuset för alla inblandade. Harmoni sjöng även på ett äldreboende. Att detta blev mycket uppskattat fick vi tydliga bevis på, eftersom föreståndarinnan efter konserten överlämnade två flaskor Aalborg Akvavit. I Danmark vet man hur en sångarstrupe skall hållas len och fin.

Nittiotalet - Harmonis resedecennium

Kören var inte ovan vid resor, men tidigare planering har varit inriktad på vänortsbesök i Norden, som i och för sig säkert har varit berikande på många sätt både andligt och lekamligt. Nu började ett decennium av långresor. Vi kommer här att berätta om våra resor, för vår egen skull, men även för alla andra som har intresse av att se vad som händer på våra resor.
Vi börjar med ett sammandrag. Så småningom kommer vi att mer detaljerat beskriva våra resor med alla dess upplevelser.
Håll till godo.

Nu var det dags för en jättesatsning - USA-resa. Vilken tur jag hade, som började sjunga i kören hösten 1988 och kunde ansluta mig till sparandet inför resan. Anders Svensson var primus motor och lade upp ett program, som startade i Lindsborg i Kansas (USA:s svenskaste stad) och gick via Oakland i Nebraska; Fargo i North Dakota; Minneapolis i Minnesota och avslutning i New York. Det var en resa i svenskbygder, som gav oss outplånliga intryck och minnen. Vi firade midsommar minst 3 gånger och framträdde 13 gånger på 14 dagar. Det var häftigt men härligt. Vi sjöng bl a på ett ålderdomshem i Lindsborg, där det fanns många äldre svensktalande. Där och vid flera andra konserter fick vi uppleva hur människor grät, när vi sjöng de gamla välkända sångerna Tryggare kan ingen vara, O store Gud, Uti vår hage m m. Ibland knöt det sig i halsen, så stark blev känsloupplevelsen.

USA-resa 14 - 29 juni 1990

Som motvikt till USA-resan kändes det viktigt att komma till Estland under landets frigörelseprocess. Vi hade fått kontakt med Türnpu Meeskor i Tallin och fick nu uppleva några mycket intressanta dagar i Estland. Landet hade just skaffat sig en egen valuta och spänningen var fortfarande mycket stor mellan Ryssland och de Baltiska staterna. Vi i styrelsen fick en ganska påtaglig inblick i förhållandena vid en givande kvällsmiddag med värdkörens styrelse. De gav oss inblickar i ett liv under förtryck. som vi inte kan föreställa oss. De sjöng sina förbjudna sånger och gav oss en upplevelse av en obändig framtidstro, som vi har svårt att förstå eller intala oss. Vi träffade också en otroligt fin damkör från Tamsalu. Utbytet gav oss en myckenhet av inspiration. Båda körerna har varit på återbesök hos oss senare.

Estland 25 - 30 juni 1992

Vårt samarbete med Curt-Eric Holmquist och Stefan Ljungqvist resulterade i en USA-turné tillsammans med dem 1993. Resan gick nu Från Seattle i Washington via San Francisco, Turlock, Monterey, Los Angeles till San Diego i södra Kalifornien. Reseplanerare var återigen Anders Svensson och han såg till att allt klaffade perfekt. Vi var ett resesällskap på 71 personer. Antalet konserter hade nu minskats ner avsevärt. Resan blev därför mer semesterbetonad. Det innebar dock inte något avkall på kvaliteten. Med två riktiga proffs i sällskapet blev vi faktiskt både vässade och mer koncentrerade. De hade ju faktiskt en hel del kunskap och erfarenhet att förmedla. Även denna resa blev mycket innehållsrik och rolig. Vi hann ju också att njuta av den kaliforniska sommaren, dock inte i Turlock, där det var hett som i h-e (40 grader C i skuggan). Vi länsade en förbipasserande glassbil på nolltid.

USA 14 - 30 juni 1993

Detta var ingen körresa, men vi var i alla fall ett 10-tal sångare med partners, som for över och delog i arrangemangen. Tänk Er 26.000 sångare på samma scen och 8.000 dansare på samma arena. Upplevelserna etsar sig fast på näthinnan och i örat. Det går inte att beskriva.

Sång- och dansfestival i Tallin 1994

Denna gång är Bengt Johnels reseledare. Vi möter nya människor med egen kultur - dock mycket besläktad med vår. Vikingarna var ju där för länge sedan och de har satt sina spår. Vi möter vänliga människor med fina sångtraditioner. Tre körer träffar vi också - en från Dublin - en från New York och en i Limerick. I Dublin har vi en konsert tillsammans med den lokala kören och den från USA. Varje kör har sin avdelning och avslutningsvis sjunger vi tre sånger tillsammans. Det blev en helkväll som avslutas med att värdkören bjuder in till PUB-afton med sång. Vi får två mycket användbara sånger med oss till vår repertoar ”Va pensiero och Ride the chariot” I Limerick träffar vi en mycket proffsig kör och vi har två fina kvällar tillsammans med dem med mycket sång. Både i Dublin och Limerick bor vi i elevhem vid universiteten. Resorna i det irländska landskapet med guide och besök i olika miljöer var mycket givande. Det är vackert på Irland, men det var inte särskilt varmt vid vår resa.

Irland 28 juni - 5 juli 1996

Nu har vi avverkat även denna resa. Tänk så fantastiskt! En kör från lilla Lindesberg har under 1990-talet dragit runt i USA och Europa och lämnat bestående intryck efter sig, där vi varit. Vi har också fått mycket gensvar och vi har fått scenvana och självförtroende. Det är också värt mycket. Till detta kommer vår gemenskap, som även omfattar våra partners. Allt detta är värdefullt och vi skall nog anse oss privilegierade. Kan det bli bättre?